För några dagar sedan så vändes allt upp och ner. Visst har man kanske anat något nångång, men aldrig såhär..inte på det här viset..hur kunde det bli såhär?

Just nu går all min kraft och energi till att prata, analysera, tänka och oroa sig. Allt annat känns oviktigt just nu.

Men jag tror och hoppas att detta också kommer få ett bra slut, det kommer ta mycket tid och kraft men jag tror på lyckliga slut.

Just nu ligger alla mina tankar hos min syster. Ensam är inte stark och vi finns här för att hjälpa dig..